Lozzan

Nu vet jag inte riktigt hur bra det syns på era skärmar, men kolla någon decimeter till vänster om ålen (den mörka randen mitt på ryggen). Den högra delen är alltså den jag har borstat. Skitgris!

I veckan blev några av mina vänner från skolan lite förvånade när jag berättade att jag gråter för allt. Under vissa perioder har det hänt att jag har gråtit till reklamer på TV.

Att jag just nu fortfarande är lite halvsjuk har ingen betydelse för mina senaste tårar, jag vet att jag hade reagerat starkt ändå. Jag har nämligen just sett på reprisen av sammandraget från gårdagens kür-final (jag somnade redan klockan tio i går kväll nämligen). De som har någon koll på EM:et i Windsor vet nog redan nu vad det var som jag syftar på.

Moorlands Totilas, vilken häst! Han får alla de andra ekipagen, som även de är i toppklass, att komma direkt från KM:et på den lokala ridskolan.
"Toto" har med sin ryttare Edward Gal inte bara slagit Grand Prix-rekordet denna vecka, de 90,7% de fick i küren...det finns inte ord för hur bra det är! Något som är ännu mer spännande är att hästen bara är nio år, han har alltså (förhoppningsvis) lång tid kvar att utvecklas på.
Jag bara måste se detta live!

Idag har jag haft studiedag, men jag tog det rätt lugnt. Förmiddagen gick åt till att göra läxor och slappa medan jag åkte till stallet på eftermiddagen.
Direkt när jag kom gick jag och plockade in Noggiboggs från hagen. Han kördes ju inget igår så ja... Jag vet inte vad jag ska skriva. Det jag vill komma till är i alla fall själva körningen! På stallbacken var det ju ganska halt men ute på slingan var det ordentligt harvat och helt ok att köra på.
Jag vet inte om jag kan säga att det gick bra, det gjorde väl det ibland. Vissa sträckor får han ju ryck och bara sticker utan att lyssna alls. Det är ganska irriterande faktiskt, liksom att han "hänger" i vänstertömmen en hel del. Jag försöker att vara följsam med händerna och jag gör mitt bästa, men det går helt enkelt inte så bra hela tiden.
Kanske är jag för kräsen, för allt funkar ju jättebra vissa stunder, men jag tycker faktiskt att det hör till att hästen lyssnar. Som när vi skulle köra ut från slingan, Nogge visste att han var på väg hem och jag försökte hålla honom i skritt eftersom jag vet att han blir så pigg. I samma veva körde ett par travhästar förbi bakom oss och ja, jag kunde inte ens hålla honom i trav. Jag blev jättebesviken för man vill inte att ett körpass (eller något annat heller för den delen) ska sluta på ett dåligt sätt. Dessutom är det ju, om man tänker efter, farligt att han gör så. Hade en liten unge suttit i vagnen och inte haft någon häst framför som kan "stoppa", vad hade då hänt? Det är ju faktiskt två vägar som man måste korsa innan man kommer till stallet och båda två ligger på samma väg från träningsslingan.

Nu är jag frustrerad och irriterad, mestadels på mig själv för att jag inte vet hur jag ska lösa det här. Det känns som om det är mitt ansvar, trots att det (tyvärr) inte är min häst.
Well, jag får sova på saken och diskutera med mina arbetskamrater (haha, vad fel det låter).

Ha en bra torsdagskväll!

...och nej, jag tänker aldig sluta med de småfjolliga smeknamnen.

Idag vaknade jag vid halv nio, åt frukost, nördade vid datorn (skrev att hjärndött blogginlägg) och gick sedan till stallet. Jag tänkte att det var mer praktiskt att inte släpa med ett par extra skor så jag gick dit och hem med mina stallkängor. Inte så smart, nu sitter jag här med skoskav.
På förmiddagen var det iallafall knattekurs. Jag körde Nogge tillsammans med en ny elev, en liten tjej som har åkt med på ponnykörningar innan så jag kände ju igen henne litegrann. Noggipoggi var jätteduktig.
Sedan gick jag hem, åt lunch och efter ett par timmar åkte jag ner till stallet (cykel=glada fötter). Det var bara en kurs och det gick ganska lugnt. De börjar bli duktiga och ett par av dem kör själva nu så jag körde Svinten själv. Denna gång hade vi sällskap av småponnys så han skötte sig riktigt bra (han brukar bli lite för ivrig att hänga med stora hästar vilket resulterar i lite "studsningar").
Så på det stora hela har väl dagen hittills varit helt okej. Det som gjorde den sämre var väl att jag blir så fruktansvärt arg på människor som inte tycker som jag (i vissa sammanhang) och det känns som om "mitt liv på hästsidan" är i trotsåldern. Jag vet inte...jag skulle väl behöva göra en ordspya men tycker inte att allt är lämpligt att slänga ut på internet och jag kan inte komma på någon jag vill besvära med mina orspyor heller. Jag får helt enkelt fundera ut vad jag ska göra själv.

Förlåt för ett oerhört dåligt blogginlägg, men jag måste ändå posta det.
Ha en trevlig lördagskväll!

Pga att jag sitter vid datorn jag tycker minst om här hemma ber jag i förväg om ursäkt för alla förlorade "M", man måste nämligen slå på tangenten för att det ska bli något. Det är väl något skit som har fasnat.

På förmiddagen cyklade jag (i kylan) ner till travbanan för att köra Noggeputt. C hängde med och körde Castanja och tja..Jag ahde hört att hon var lite konstig (hästen altlså) men jag trodde allvarligt inte att hon skulle hoppa så dant. För det var vad hon gjorde, det var rena rama spanska ridskolan. Upp på bakbenen och iväg som en raket, antingen rakt fram eller åt något annat håll. Hon tycker det är så kul att bli körd och kan absolut inte skritta.
Castanja skötte sig bättre när vi väl ko ut på träningsslingan och började trava, men nu till Nogge. För det är ju om honom det här inlägget ska handla om.
De första två varven hade vi ju som sagt sällskap. Nogge var inte lite pigg, han bara sprang. Jag är glad över att han tycker det är kul att springa men det är inte så kul när han inte lyssnar! Det var ju inte så att han koncentrerade sig, åtminstone inte på sig själv. Det var för okontrollerat och jag ville inte att han skulle snubbla. Vad gör man? Självklart lät jag honom inte springa, men jag kunde ju inte bara dra i honom. Så jag fick sitta där ed ina "ptrooo"-anden och ge och ta i tömmarna men jag tycker att jag var alldeles för hård i handen iallafall. Jag är verkligen sjukt dålig på att köra!
Det sista varvet körde jag ensam, självklart slutade Nogge att springa som en galning då hästkompisen försvann och ville istället knappt gå framåt. Han är verkligen tydlig i vissa situationer! Efter ett tag började han iallafall lyssna på mig och koncentrera sig på sig själv och inte på om det fanns någon annan häst i närheten eller inte så han kunde faktiskt även trava i bra takt.
Vi får se om jag kör något mer i helgen (i morgon kommer det säkert snöa en massa så jag hoppar nog det, faktiskt). Fast jag måste erkänna att jag inte tycker det är så himla kul. Det går inte bra, ger inget och känns bara onödigt. Jag vill inte att det ska vara så men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ändra på situationen och min attityd.

Efter kvällens lektion svullnade Nogges mun upp och senare fick han även nässelutslag. Jag orkar inte gå in mer på detaljer och vi vet inte exakt vad det är som kan ha utlöst det. Det viktiga är iallafall att svullnaden har gått ner litegrann nu, enligt veterinären finns det inte så mycket vi kan göra.
Förhoppningsvis går det över helt under natten. Det är så läskigt när det sitter vid munnen och andningen. Hoppas också att vi kan få reda på vad det är så att det inte händer igen!

Mitt liv fungerar på så vis att antingen har jag inget att göra eller så har jag massor vilket betyder att jag antingen inte har något att blogga om eller så har jag inte tid.
Gårdagen spenderades nästan helt i stallet. Som vanligt knattekörning, kopparkurs och prova på. Hemma firades mina föräldrara födelsedagar så det blev lite att träffa släkten också.

Idag har jag också varit i stallet (är ni chockade?). Dels var det en femtioårskörning och senare kom barn från blå stjärnan och körde. Det gick väl bra, inga större överraskningar iallafall.

Ja...vad har hänt mer? Jag lagade ett par av mina jeans, beställde lite prover på mineralsmink som jag ser fram emot att testa och skriva om i bloggen. Jag har också eventuellt ett extrajobb på gång... Spännande? Nä, så märkvärdigt är det inte. Lite mockning och sånt tror jag.
Annars ska jag på Halloween-utställning i November. En av skolponnyerna, Manda (Tyvärr har ju inte Nogge full stam), ska ställas ut. Det ska bli kul!

Jag har i flera veckor tänkt att jag ska skriva min egen uppfattning om Idol och deltagarna, men på något sätt kommer jag mig aldrig för. För första gången har jag verkligen följt programmet och jag har bara missat ett avsnitt (men det säger kanske mer om hur ointressant liv jag har). Vå får se om det blir av i veckan...eller när finalen närmar sig och det bara finns två deltagara ett skriva om.

Ha det bra!

Idag hade vi en ny elev på travkursen, det visade sig att hans mamma hade varit med när Nogge föddes. Jag pratade tyvärr inte så mycket med henne, får göra det nästa gång, men fick ialalfall reda på att Nogges mamma fick flera föl. Det var roligt att höra! Har ju träffat flera som är efter samma pappa men visste ingenting om hans mamma tidigare.
Alla föl efter Lotta döptes till någon chokladsort, Nogge heter ju Nougat och ett av hans syskon fick jag reda på hette Plopp. Deras mamma var en liten, busig, fuxfärgad ponny precis som Nogge.
Tänk vad härligt det hade varit att få åka tillbaka i tiden till då Nogge föddes.

Som en liten avrundning bifogar jag en bild på mig i min snygga regnjacka. Den var välbehövlig, det spöregnade non stop fram till klockan två tror jag. Då blev det uppehåll ett litet tag iallafall.

Sov gott!


Visst är jag söt i min regnjacka? haha