Lozzan

Eftersom allt vad skola och jobb heter inte riktigt har nått full fart än måste man passa på att roa sig lite! Igår åkte jag in till Norrköping med några kompisar. Det var ju RIx FM festival!
Redan på tåget dit märktes det att det skulle bli mycket folk. När vi sedan hade väntat på spårvagnen i en kvart bara för att upptäcka att vi inte skulle få plats (tänk er bilderna från Asien med fullpackade bussar och tåg) så fick vi ta våra korta och bege oss till fots till Vasaparken. Det tar ju inte tider att gå dit, dessutom så var det, trots allt folk, lätt att få en hyfsad plats...ett tag. För man blir girig och vill hamna närmare scenen vilket leder till att man får en ännu sömre plats och har man hittat ett bra ställe där man både ser och hör kommer det efter att tag någon och ställer sig i vägen. Det är bara att gilla läger, kul hade vi iallafall!
E.M.D, Måns Zelmerlöw, Andreas Johnson, H.E.A.T, Martin Stenmarck, Lili och Susie, Janet, Kim, festivalens husband Ramsells och dansgruppen Ragdollz var där.
Tyck vad man man vill om artisterna i fråga, man kan inte låta bli att dras med! Jag till exempel har väldigt, väldigt, väldigt svårt för Lili och Susie, men lik förbannat sjöng jag med iallafall (i det lilla jag kunde av deras texter). Mest röstbackup från mig fick nog Andreas Jonsson när han sjöng "Glorious" och även Måns Zelmerlöw skrek vi ganska så bra till. Han var den sista vi lyssnade på innan vi var tvungna att sicksacka oss ut från folkmassorna för att gå till tågstationen. Vi missade med andra ord både E.M.D och Martin Senmarck. Jag vet att ialalfall jag ahde lite röst kvar att sjunga med, men man ska väl sluta när man är på topp? (kan för övrigt tillägga att jag aldrig har förstått uttrycket "man ska gå när sdet är som roligast")

Tågresan hem var en helt annan historia. Hade det varit mycket folk på spårvagnen vi inte fick plats på var det inget emot hur fullpackat tåget var! "Jag vet att det verkar omöjligt men kan ni försöka att packa ihop er så mycket som möjligt" ropade tågföraren ut. Senare ropade tågvärden ut att tåget var för fullt för att man skulle kunna stänga och köra iväg. Folk verkade inte så pigga på det så det tog ett bra tag och många uppmaningar från tågvärden för att få ut folket (det skulle alltså komma en buss och hämta upp de som gick av).
För att försvara mig så stod jag för det första i gången mitt i en vagn och kunde inta ta mig ut, dessutom skulle jag ham till Mantorp och troligt är väl att bussen hade stannat i Linköping.
Ungefär tio minuter efter utsatt tid kunde tåget äntligen köra iväg. Det skulle visa sig att bussen antagligen hade varit ett mycket trevligare alternativ. Jag brukar vara tolerant och är ju själv sjutton år, jag vet hur det är att vara ung. Jag är ung, men i detta fallet kände jag mig väldigt gammal. Speciellt på platser som tåg fullt med folk tar man extra hänsyn till folk runt omkring. Man skriker inte, dricker inte, spelar inte musik med mobilen och man låter för i helvete bli att peta på okända människor.
Nu vet inte jag om de var lediga idag som jag, troligtvis inte, så varför bli full på en torsdagskväll? Ikväll är det nollning och skit inne i Linköping så gårdagen var nog bara en liten uppvärmning mot vad jag kommer att se idag. Jag jobbar dock i morgon bitti så jag kommer att ta det lugnt, det gör jag visserligen även om jag är ledig. Vi har superkul trots att vi inte blir stupfulla, eller kanske just på grund av den anledningen!

För den som inte orkar läsa mitt långa blogginlägg (börjar jag skriva kan jag inte sluta, något jag måste träna på) kan ni iallafall få se på lite bilder, man ser ju lite färger, haha. Lägger även ut ett litet, litet videoklipp.