Lozzan

Första gången jag såg filmen Seabiscuit hade jag lite svårt för den. Antagligen var jag nog bara ouppmärksam, eller bara lite anti lyckliga filmer. Numera älskar jag den filmen!

Seabiscuit var en kapplöpningshäst som levde mellan 1934 och 1947. Han var inte framgångsrik som unghäst och behandlades mycket illa. Med en ny ägare, tränare och jockey utvecklades han och blev en av historiens mest kända hästar. Bland annat vann han över War Admiral, en annan mycket framgångsrik galopphäst.

Med andra ord är filmen en ganska typisk "askungesaga" (jag ogillar det uttrycket, men okej då), även om den är verklighetsbaserad. Förutom hästbiten är även människorna rumtomkrings liv och utveckling i fokus, så det är absolut inte en film enbart för de som har ett hästintresse. Dessutom är den väldigt välgjord.
Jag älskar vissa bitar av filmen, det är så snyggt filmat! I slutet, då hästarna går in på banan och man bara ser en vit himmel och läktarnas siluetter på kanterna, är riktigt läckert.

Nej, jag bryr mig inte om hur förutsägbar och klisché filmen kan tyckas vara. Jag kan inte låta bli att tycka om den. Kanske borde jag ta och läsa boken?