Spring i benen

Som jag skrev för 6½ timme sedan (tiden bara flyger förbi!) har jag haft fullt upp de senaste dagarna. Jag är helt slut både mentalt och fysiskt men det är rätt skönt. Bättre det än att vara rastlös.
Den fysiska tröttheten förvärrades av dagerns idrottslektion: löpning. Herregud, springa är något av det jag är absolut sämst på. Det var iallafall inte särskilt långt som tur var (enligt vår idrottslärare var sträckan fyra kilometer, men enligt en slarvig koll på jogg.se var det knappt tre).
Det är inte första gången jag har fått en känsla av att folk har en tendens till att överdriva sträckor. Inte minst då jag berättar hur lång tid det tar för mig att gå fem respektive sju kilometer (beror ju på vilken runda jag går). Jag har flera gånger hört "herregud, vad sakta du måste gå!", när någon däremot går med mig låter det tvärt om. Jag kanske inte är någon guldmedaljör när det kommer till löpning men jag vet hur man går snabbt, eller så är det bara så att de man möter häromkring går otroligt sakta. Vem vet.

Nu ska jag iallafall läsa lite om Grekisk mytologi, sedan är det dags att sova.
God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback