Bråk på sandlådenivå
Något jag avskyr är när barn säger "Hej! Vad heter du?" och förväntar sig att man ska svara, något som händer ganska ofta då jag går förbi ett dagis på väg hem från tågstationen. Självklart svarar jag aldrig (stackars barn, de kommer få men för livet..säkert). Jag har nämligen lärt mig att man inte ska prata med främlingar, vilket dagens barn tydligen inte har fått lära sig.
Så, när jag kom hem efter en promenad (duktiga jag) gick jag förbi ett av barnen som bor i huset bakom oss. De syskonen är verkligen odrägliga. De skriker och slåss vilket är väldigt irriterande på sommaren då man själv är utomhus och till exempel solar.
När jag går förbi denna unge (han är väl en 3-4 år) sitter han på sin fula cykel, glor och räcker ut tungan åt mig. "Ungjävel", tänkte jag, men ignorerade honom. "Ey, fula skor", säger han. Först tänkte jag gå vidare, men så blev jag sur och talade om för honom att mina skor minsann var skitsnygga, innan jag vände och fortsatte gå igen. "Rosa är fult", hör jag bakom mig (hade alltså mina Reebok Freestyle Hi Pink Pastelle). Förolämpa mina kläder, du får till och med förolämpa mig, men du skulle bara våga förolämpa färgen rosa! Så här i efterhand tycker jag att jag brode ha kastat iväg ungen, men jag nöjde mig med att säga några väl valda ord istället.
Så så gick det till då Lovisa sänkte sig till sandlådenivå igen, eller jag har kanske aldrig tagit mig där ifrån någon gång. Nåja, rosa är bäst!
Hoppas ni får en trevlig, och rosa, fredagkväll!