Lozzan

Den här morgonen var det om möjligt ännu halare än igår. Redan på altanen höll jag på att halka och slå mig, men det blev bättre på asfalten och jag ville inte missa tåget så jag tog cykeln iallafall.
När jag cyklade förbi några radhus där det finns en tvättstuga (jag är nästan säker på att det är det iallafall) på ena gaveln såg jag en gammal..öh..en äldre dam sitta på knä precis vid dörröppningen uppe på trappavsatsen. Hon såg ganska så nöjd ut så förutom att det såg lite konstigt ut så tänkte jag inte så mycket.
När jag kom närmare bad hon mig om hjälp upp då hon inte klarade det själv. Visst, tänkte jag. Det är alltid bra att samla lite extra karma. Så jag stannade och hjälpte henne på fötter.
Förresten, glömde jag att säga att det var svinhalt? Tror ni inte att jag ramlar, eller rättare sagt att cykeln halkar när jag bromsar. Jag har fortfarande ont över större delen av låret och armen.
Jag tyckte jättesynd om mig själv, det gjorde emellertid inte tanten (nu är hon inte en äldre dam längre). Snäll som jag är gick jag fram och hjälpte henne upp på fötter och frågade om hon behövde hjälp med något mer men inte då. Jag linkade fram till min cykel igen när jag hör henne mumla någonting. Så jag ger henne hennes rullator också som hade ramlat iväg en bit.
Vissa tycker säkert att jag låter elak, men glöm inte att jag faktiskt hjälpte henne trots att jag kämpade med svår smärta och riskerade livet. Och nej, det var inte tantens fel. Det var vädrets...Mästadels iallafall.

Cykla lugnt!