Lozzan

Jag tror att det är många fler än jag som lyssnade som Spice Girls när vi var yngre. En av de låtar jag minns bäst (kan bero på att jag tyckte att videon var lite småläskig, hihi) är Viva Forever, och jag tycker fortfarande att den är riktigt vacker.

Jag vet inte om någon minns, men för ett par år sedan gick Tyra Banks egen talkshow på kanal 5 (eller minns jag kanalen helt fel?). Även om du inte kommer ihåg det har du säkert hört talas om det.
Enligt mig var denna talkshow riktigt bra, därför tyckte jag det var tråkigt när de slutade sända serien. Senast igår faktiskt satt jag och kollade ett par klipp från den på YouTube.
Till saken, nu på eftermiddagen när jag satte mig i soffan för att se på TV fick jag en glad överraskning; TV3 har börjat sända den fjärde säsongen av The Tyra Banks Show! Idag var det första avsnittet och det handlade, inte så oväntat, om skönhet och kroppsideal. Jag beundrar verkligen Tyras självinsikt. Om jag säger så här, jag skulle nog aldrig kunna stå på en scen inför flera miljoner tittare osminkad, i mjukiskläder och fortfarande känna att jag hanterar situationen på ett bra sätt (iochförsig skulle jag väl inte känna det även om jag var iordninggjord. Miljontals människor är ganska mycket).

Har du tid och inte är en av de stackare som inte har några kanaler (eller inte har någon TV) så se till att titta på TV3, vardagar klockan 15.00.

Jag kommer knappt ihåg då jag tyckte att fem plusgrader var kallt, idag har det känns som riktig värme! Okej, jag kanske överdriver lite, men det känns verkligen fantastiskt att inte behöva gå till tåget i mörkret och frysa halvt ihjäl. Dagens till och från soliga väder har gjort att jag fått riktiga vår-vibbar. Härligt!

Vårkänslorna måste ha gjort mig riktigt effektiv. Jag blev så gott som klar med min bokanalys av Vigilante på svenskalektionen så jag passade på att besöka bokrean efteråt (hade planerat att skriva dem hemma).
På bokhandeln kom jag fram till att:
1. Det har förmodligen aldrig varit så mycket folk där inne som idag.
2. Det som reades ut var ganska så ointressant.
3. Att köpa böcker är som att köpa glass, väldigt svårt att välja.
4. Det är dyrt (Jämförelse: Breaking Dawn, häftad. Bokhandelns pris ca. 198:-, bokus.se 115:-)

Jag älskar att läsa, men mitt problem är att jag inte vet vad. Jag har svårt att säga en speciell genre av böcker jag gillar, jag har inga direkta favoritförfattare heller. Oftast när jag lånar eller köper en bok brukar det bli någon som jag nästan vet säkert är bra eller som jag har hört att andra gillar.
Jag önskar att jag kunde säga att jag gillade att läsa smarta böcker av smarta personer, tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Deckare är jag inget fan av, trots att jag tidigare har varit smått beroende av kriminalserier på tv. Kanske är det för att de enda renodlade deckarböckerna jag har läst har varit påtvingade genom skolan?
Fantasy har jag alltid sagt att jag avskyr. Varför tycker jag då att Harry Potter-serien är ett mästerverk och att böckerna jag beställde förra veckan inte är så långt ifrån fantasyböcker de heller?
Något som jag vet att jag brukar gilla är verklighetsbaserade böcker. Det finns såklart hur många varianter som helst av dem med, alla böcker är ju unika, men om jag säger så här; berättelser om människor som lever i andra kulturer är väldigt intressant (och de behöver kanske inte vara verklighetsbaserade heller...men inte en massa sagofigurer).

Böckerna jag fick med hem idag är väl typiska exempel på Chick lit-böcker. Jag tänkte att eftersom böckerna som jag förhoppningsvis får hem senare i veckan (sega bokus...) är lite halvfantasy och som har ungdomar i fokus (och hundraåriga vampyrer, hihi) så kan jag väl ta nästa åldersgrupp. Dessutom kände jag för något lättsmält att kunna läsa på tåget.
Alla Var Där är skriven av Lauren Weisberger, författaren till Djävulen Bär Prada som jag tyckte riktigt mycket om. Förhoppningsvis kommer jag att även att gilla den här.
Bok nummer två, som är härligt rosa (döm boken efter omslaget säger jag), är kanske inte helt obekant för de flesta. En shopaholics bekännelser kommer nämligen på bio i mars, jag tänkte att det kunde vara kul att läsa boken först. Den är skriven av Sophie Kinsella.

Första gången jag såg filmen Seabiscuit hade jag lite svårt för den. Antagligen var jag nog bara ouppmärksam, eller bara lite anti lyckliga filmer. Numera älskar jag den filmen!

Seabiscuit var en kapplöpningshäst som levde mellan 1934 och 1947. Han var inte framgångsrik som unghäst och behandlades mycket illa. Med en ny ägare, tränare och jockey utvecklades han och blev en av historiens mest kända hästar. Bland annat vann han över War Admiral, en annan mycket framgångsrik galopphäst.

Med andra ord är filmen en ganska typisk "askungesaga" (jag ogillar det uttrycket, men okej då), även om den är verklighetsbaserad. Förutom hästbiten är även människorna rumtomkrings liv och utveckling i fokus, så det är absolut inte en film enbart för de som har ett hästintresse. Dessutom är den väldigt välgjord.
Jag älskar vissa bitar av filmen, det är så snyggt filmat! I slutet, då hästarna går in på banan och man bara ser en vit himmel och läktarnas siluetter på kanterna, är riktigt läckert.

Nej, jag bryr mig inte om hur förutsägbar och klisché filmen kan tyckas vara. Jag kan inte låta bli att tycka om den. Kanske borde jag ta och läsa boken?