Utkast: Pga att ...

Pga att jag sitter vid datorn jag tycker minst om här hemma ber jag i förväg om ursäkt för alla förlorade "M", man måste nämligen slå på tangenten för att det ska bli något. Det är väl något skit som har fasnat.

På förmiddagen cyklade jag (i kylan) ner till travbanan för att köra Noggeputt. C hängde med och körde Castanja och tja..Jag ahde hört att hon var lite konstig (hästen altlså) men jag trodde allvarligt inte att hon skulle hoppa så dant. För det var vad hon gjorde, det var rena rama spanska ridskolan. Upp på bakbenen och iväg som en raket, antingen rakt fram eller åt något annat håll. Hon tycker det är så kul att bli körd och kan absolut inte skritta.
Castanja skötte sig bättre när vi väl ko ut på träningsslingan och började trava, men nu till Nogge. För det är ju om honom det här inlägget ska handla om.
De första två varven hade vi ju som sagt sällskap. Nogge var inte lite pigg, han bara sprang. Jag är glad över att han tycker det är kul att springa men det är inte så kul när han inte lyssnar! Det var ju inte så att han koncentrerade sig, åtminstone inte på sig själv. Det var för okontrollerat och jag ville inte att han skulle snubbla. Vad gör man? Självklart lät jag honom inte springa, men jag kunde ju inte bara dra i honom. Så jag fick sitta där ed ina "ptrooo"-anden och ge och ta i tömmarna men jag tycker att jag var alldeles för hård i handen iallafall. Jag är verkligen sjukt dålig på att köra!
Det sista varvet körde jag ensam, självklart slutade Nogge att springa som en galning då hästkompisen försvann och ville istället knappt gå framåt. Han är verkligen tydlig i vissa situationer! Efter ett tag började han iallafall lyssna på mig och koncentrera sig på sig själv och inte på om det fanns någon annan häst i närheten eller inte så han kunde faktiskt även trava i bra takt.
Vi får se om jag kör något mer i helgen (i morgon kommer det säkert snöa en massa så jag hoppar nog det, faktiskt). Fast jag måste erkänna att jag inte tycker det är så himla kul. Det går inte bra, ger inget och känns bara onödigt. Jag vill inte att det ska vara så men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ändra på situationen och min attityd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback